Gästkrönikör i tidningen Familjehemmet, nr 3 2022:
"Under ett par dagar i oktober när stiftelsen
Allmänna Barnhuset hade Skolfam konferens på temat ”språket som språngbräda”
var jag inbjuden författare. Det finns rapporter och forskning som visar att
det går att göra skillnad för barn och unga med hjälp av läsning och böcker.
”Barn i familjehem får som grupp
lägre skolresultat än andra barn. Skolfam är en arbetsmodell som syftar till
att höja skolresultaten för barnen. För att klara av skolan är den viktigaste
skyddsfaktorn som finns.” Det skriver Skolfam på sin hemsida och fortsätter: ”Forskning visar att för de barn i familjehem som
går ut årskurs nio med behörighet till gymnasiet halveras riskerna för problem
med psykisk ohälsa, droger, kriminalitet och bidragsberoende.”
Grunden för att
uppnå resultat blir att läsa. Och när man
drabbas av en bok blir läsning med ens enkelt. Jag minns just en sådan bok som
barn. När jag läste ville jag rädda flickan i boken och tänkte att om jag bara
läste ut den så skulle hon bli räddad. Jag satt i skolkorridoren, var 11 år och
läste Barn 312 av Hans Ulrich Horster. En läsupplevelse som blev en språngbräda
till att själv vilja skriva med samma driv.
När jag började skriva om Klara såg
jag att det fanns ett litterärt tomrum där författaren hade egen erfarenhet som
placerad, och jag ville göra skillnad för både den enskilde och överlag.
Att Klara fyller år i den nya boken Klaras kalasbra
beror på att barnen spontant önskade sig det vid ett författarbesök(...)"