Eva Edberg

Tidningen MåBra fokuserar på barn

Läs artikeln på MåBra

– Tänk om vi kunde vända på ordet ”funktionsnedsättning”,
om barnet och dess familj som precis fått en diagnos gick
hem med en ”funktionsuppsättning” istället!

Så säger författaren Eva Edberg, aktuell med barnboken
Adde Adhd – bästis med fienden.

– Det är en härlig feelgood-roman om att hitta sina
funktionsuppsättningar, säger Eva, och berättar att Adde
har hittat sina i sporten tennis. Själv är hon tennisförälder
till tre killar och hämtar inspiration från miljön.

Eva menar att det finns en kraft i de ord vi använder,
många av våra ord vi använder är laddade med värderingar
och fördomar som snabbt lyser igenom och påverkar både
den som ”fått sina bokstäver” men också omgivningen.
Ord kan vi ladda ur och andra kan vi ladda om genom att
prata om dem på ett tillåtande sätt. Och även om situationen
är densamma kan man i alla fall vrida och vända på ord för
att få nya infallsvinklar.

– Det är otroligt viktigt i dessa dagar där diagnoser blir allt
vanligare och fortfarande är väldigt laddat, att skaffa sig
kunskap och hjälpa samhället att välkomna det normala i
olikheter, säger hon. Kunskaper skaffar vi genom att
hålla dialogen levande och öppna upp för att det finns
fler sätt att ha rätt om saken.

Det är Evas andra bok, hon har tidigare skrivit
Det ordnar sig, det ordnar sig där huvudpersonen är fosterbarn.
Eva har hämtat mycket ur egna upplevelser och erfarenheter
från sin uppväxt som fosterbarn och sätter ord på situationen
även om det är en fiktiv historia. Eva tycker om att skriva
romaner som öppnar stora inre världar istället för att säga
hur det är.

– Det gör jag även i boken om Adde Adhd, säger Eva.
Jag är ingen expert med svar utan ställer hellre frågor.

Även denna gång skriver hon för barn, med målet att
ge den unga läsaren egna verktyg vända utmaningar
och oro till styrkor och fördelar.

ADHD finns bland släktingar och vänner. Som barn såg
Eva sin biologiska mamma medicinera mot en rad psykiska
besvär och flera diagnoser.

Redan där fick hon vara med om det utanförskap som psykisk
funktionsnedsättning innebär. Det har gett henne dubbla
känslor kring att få en diagnos.

– Då sa man psykiskt sjuk, den typen av diagnosticering som
vi ser idag fanns inte alls då. Det var svart eller vitt, nu rör
vi oss i ett större spektra när man söker en diagnos, berättar hon.
Många anses finnas i ”gråzonen”, men fortfarande är detta
bara ett sätt att se på saken. Vetenskapen är ung.
Dessutom är mycket forskningen baserat på män.

I sitt arbete med boken har Eva Edberg träffat barn
med ADHD och deras anhöriga. Att få ett besked att
barnet har en
”bokstavskombination” kan bli både en tröst och chock.

– Idag kan det också vara nödvändigt för korrekt
behandling och för att leta i rätt verktygslåda framåt,
men fastna inte för mycket
i diagnosen. Ingen är ju sin diagnos. Försök möta barnet
i beskedet, tipsar hon.

Evas tips till familjer med barn som har ADHD:

1. Krama dig själv mer! Du kan bli ledsen, arg, besviken
och sannolikt möta andra känslor. Trösta dig själv och varandra.

2. Gå arm-i-arm med barnet. Värdera inte känslor och
fokusera på att göra barnet tryggt. Tänk på vad du för över
till ditt barn i form av ord, resonemang och känslor.
Alla gör så gott vi kan.

3. Ha tillit till omgivningen. Vetenskapen är ung men
gör framsteg, se till att bygga ett nätverk som du litar på.
Det finns olika alternativ.

4. Nätverka! Ta hjälp av andra i samma sits, det finns
bra sajter och grupper på Facebook för stöd.

5. Kom ihåg dig själv! Många glömmer bort sina
egna behov i detta, det är viktigt att du själv mår bra
för att inte föra över dina problem på barnet.
Anhörigstöd kan vara ett sätt.

Eva rekommenderar också ett besök på Riksförbundet
Attentions sajt samt Det utvidgade terapirummet

Tidningen Omtanke

Föreläsare Socionomdagarna 2017

Föreläsningen fick betyget 4,4

medelbetyget på alla talarna var 3,94

Gästkrönika tidningen Omtanke

Västervikstidningen

Adde Adhd - Bästis med fienden, recention Btj

Läs mer om Adde Adhd och köp förmånligt på
Idus förlag www.idusforlag.se/adde_adhd

Fosterbarn podcast

Sommarlyssna här: på mig Eva Edberg och Sara Öberg,

om att växa upp som fosterbarn, som vi båda gjort.
Jag läser även ur min bok ”Det ordnar sig, det ordnar sig”

som öppnar upp en dialog och samtal om situationen

att vara familjehemsplacerad.

Sant på scen!

Här är gänget som tar oss med storm på säsongens första Storydox!

Temat är Livsfarlig ledning och berättelserna spänner från ett

vardagligt samtal framför ett porträtt av en SS-pappa.

Via en nära-döden-upplevelse med värmeljus.

Till en pappa som lever på gatan men lyckas ge sin dotter en kanin.

Det är riktiga guldkorn, så missa inte!

Måndag 13 mars, insläpp kl 18.
Kafé Klara, Kulturhuset Stadsteatern.

Varm, varmt välkomna!
biljetter här

Artikel i Familjehemmet

Författarbesök på skola med skapande verkstad

Författarbesök med skapande verkstad.

Bilderbok Ebbe och mamma

Eva Edberg illustrerar
Charlotta von Zweigbergks barnbokserie
Ebbe och mamma

EBBE MAMMA och Fullisarna

smakprov på bildberättelsen/illustrationer

Föreläser på Skolforum

Föreläsning familjehem

Utbildningsdag för familjehem

Inbjuden till Plattform sthlm:s utbildningsdag.
Viktiga frågor lyfts och givande samtal om familjehem,
"Eva, tack för att du kom och bidrog med dina erfarenheter och
framför allt din fina bok Det ordnar sig, det ordnar sig." /Daniel Frydman.

Årets kanske modigaste barnbok

Köp >> Det ordnar sig det ordnar sig

Förutom i städernas bokhandlare finns boken att köpa på nätet.

För större inköp, kontakta Eva Edberg:
evaedberg2@gmail.com

Eva Edberg om
Det ordnar sig det ordnar sig

Du har skrivit barnboken Det ordnar sig det ordnar sig. Berätta om din bok!

Jag växte upp som fosterbarn, precis som Klara 9 år i boken. Att skriva främst för barn var ett givet val för mig. Det finns ett tomrum att fylla och en röst som behöver stärkas.

När vi träffar Klara bor hon hos en "socialtant". Vem är Klara och varför bor hon inte tillsammans med sin familj?

Klara är vanlig nioåring, som ska rädda sin pappa med korvmackor. Lätt, tycker hon, eftersom han sover på någon parkbänk i stan eller i ödeshuset. Han är i alla fall enklare att rädda än mamman som sover på mentalsjukhus med låsta dörrar och besökstider. Själv sover Klara tillfälligt hos en socialtant, och även om hon tycker att det är den snällaste som finns, är den tillfälliga situationen inte lika snäll. Den har pågått i tre år. Alla säger att det ordnar sig, men när det verkligen är på väg att ordna sig är sveket större än någonsin.

Är boken självbiografisk?

Både ja och nej. För att kunna skriva så ärligt som möjligt satte jag en flicka med mina upplevelser i en fiktiv berättarmiljö. Min pappa var alkoholist och min mamma led av psykisk ohälsa. Jag vill belysa den tillfälliga situationen som ett barn kan befinna sig i och valde även att händelserna pågick under en kortare period, ett sommarlov. Själv växte jag upp som fosterbarn från fyra år tills jag blev myndig.

Klara är ju väldigt utsatt i boken, hon blir sviken gång på gång och tvingas till sist bli tjuv ... tror du barn gillar att läsa om ett så sorgligt och utsatt öde?

Ja. Jag tror generellt att barn gillar modig barnlitteratur. Mångfald behövs. Det som skrämmer och blir otryggt är snarare sådant som tystas. Det som tystas slutar inte att existera, utan växer sig till en jätte med namnet: Fördom. En person som blivit utsatt och lämnad, och sedan inte har chans att berätta om det kan börja skämmas över sig själv. Tystnaden kan göra personen sviken en gång till. När vi istället delar med oss av varandras berättelser får vi chans att förstå oss själva och varandra. Jag tänker att det blir välmående relationer som gynnas istället för skam och fördom.

Därför vågade jag skriva en modig barnbok och den har faktiskt redan blivit en ”dörröppnare”…

Berätta, vad menar du med att boken blivit en dörröppnare?

När boken släpptes på releasen kom en lärare fram till mig och sa att den skulle användas som högläsning för sina elever i 5:an och 6:an, ”En dörröppnare för deras egna berättelser”, sa han.

Oj, det låter som en stor grej som kan sprida sig.

Ja, som ringar på vattnet. Efter releasen har även grupper som driver familjehem medberoende/trauman hört av sig och vill ha med mig på deras utbildningsdagar. ”Vi behöver din erfarenhet”, säger de. Detta är alltså en litterär barnbok för 9-12 år, som redan blivit en crossover, 9-100 år. Det känns stort. Men det stora ligger ändå i det enskilda, lilla. En mamma grät efter att bara läst baksidan av boken och sa att boken handlade om hennes barn. Hon förklarade med glädje att efter detta vågade de prata.

Det ordnar sig det ordnar sig, är tankeväckande, lättläst och
faktiskt hoppfull också.

Javisst, hoppet är det sista som sviker… och kanske inte ens då?