Artikel i Socionomen nr2, 2023
Författaren Eva Edberg om att växa upp i familjehem: ”Hade behövt såna här böcker”
I höstas kom bilderboken ”Klaras kalasbra”. Det är Eva Edbergs fjärde barnbok om familjehemsplacerade Klara som är inspirerade av författarens egen uppväxt.
– Jag hade själv behövt sådana här böcker att kunna spegla mig i, för att se att familjehem också är normalt, säger hon.
Eva Edbergs biologiska föräldrar klarade inte av att ta hand om henne. Hennes mamma brottades med psykisk ohälsa och hennes pappa med missbruksproblem. Hon fick som fyraåring flytta till ett familjehem. Där skulle hon stanna över natten, sades det från början, men hon blev kvar tills hon fyllde sexton år.
– Det var tufft att leva med ovissheten, att aldrig veta hur länge jag skulle stanna, säger hon.
När Eva Edberg skulle skriva sin första bok om Klara, kapitelboken ”Det ordnar sig, det ordnar sig”, hade hon egna barn i skolåldern, bodde i Stockholm och var etablerad som tidningsformgivare och illustratör. Hon hade ingen erfarenhet av att skriva skönlitterärt men kände att hon hade en historia som måste berättas – så ärligt som möjligt så att andra skulle kunna känna igen sig. Det var tufft.
– Jag kände så mycket skam. Tänk om jag gör någon illa när jag skriver det här, säger hon.
Då, 2016, hade hennes biologiska pappa gått bort. Men hennes biologiska mamma, som hon bara träffat några gånger som vuxen, var i livet. Veckan innan lanseringen av ”Det ordnar sig, det ordnar sig” tog hon mod till sig och skickade ett långt brev till sin mamma och berättade om boken. Mamman svarade utan att ha läst boken: ”Du ska vara stolt över dig själv. Vad bra att du gjort den här boken”.
– Vilken förebild mina mamma var som förälder. Hon lät mig skriva min berättelse utan att kontrollera, säger Eva Edberg.
När boken getts ut fick hon flera förfrågningar om att föreläsa och berätta sin livshistoria för olika kommuner, familjehem och skolor och skolkuratorer har berättat för henne att böckerna om Klara öppnat upp för samtal med skolelever om ämnen som kanske inte kommit fram annars, om till exempel föräldrars alkoholproblem.
Nu har hon också fått veta att boken används av studenter på socionomutbildningen.
– Jag är jätteglad att de är så kreativa och använder en barnbok, säger Eva Edberg.
Hon tror att böckerna om Klara är viktiga eftersom de ger en röst åt familjehemsplacerade barn.
– Så att de kan känna igen sig, bli inkluderade och visa att de får ha ett vanligt liv som alla andra.
Eva Edbergs biologiska föräldrar klarade inte av att ta hand om henne. Hennes mamma brottades med psykisk ohälsa och hennes pappa med missbruksproblem. Hon fick som fyraåring flytta till ett familjehem. Där skulle hon stanna över natten, sades det från början, men hon blev kvar tills hon fyllde sexton år.
– Det var tufft att leva med ovissheten, att aldrig veta hur länge jag skulle stanna, säger hon.
När Eva Edberg skulle skriva sin första bok om Klara, kapitelboken ”Det ordnar sig, det ordnar sig”, hade hon egna barn i skolåldern, bodde i Stockholm och var etablerad som tidningsformgivare och illustratör. Hon hade ingen erfarenhet av att skriva skönlitterärt men kände att hon hade en historia som måste berättas – så ärligt som möjligt så att andra skulle kunna känna igen sig. Det var tufft.
– Jag kände så mycket skam. Tänk om jag gör någon illa när jag skriver det här, säger hon.
Då, 2016, hade hennes biologiska pappa gått bort. Men hennes biologiska mamma, som hon bara träffat några gånger som vuxen, var i livet. Veckan innan lanseringen av ”Det ordnar sig, det ordnar sig” tog hon mod till sig och skickade ett långt brev till sin mamma och berättade om boken. Mamman svarade utan att ha läst boken: ”Du ska vara stolt över dig själv. Vad bra att du gjort den här boken”.
– Vilken förebild mina mamma var som förälder. Hon lät mig skriva min berättelse utan att kontrollera, säger Eva Edberg.
När boken getts ut fick hon flera förfrågningar om att föreläsa och berätta sin livshistoria för olika kommuner, familjehem och skolor och skolkuratorer har berättat för henne att böckerna om Klara öppnat upp för samtal med skolelever om ämnen som kanske inte kommit fram annars, om till exempel föräldrars alkoholproblem.
Nu har hon också fått veta att boken används av studenter på socionomutbildningen.
– Jag är jätteglad att de är så kreativa och använder en barnbok, säger Eva Edberg.
Hon tror att böckerna om Klara är viktiga eftersom de ger en röst åt familjehemsplacerade barn.
– Så att de kan känna igen sig, bli inkluderade och visa att de får ha ett vanligt liv som alla andra.
Reporter: Stefan Karlsson, Fotograf: Karolina Gustafsson
